Mexikansk kyckling – en riktig nostalgirätt som fortfarande håller måttet. Recept
För många år sedan, när jag återigen levde som singel, brukade frysen vara full av olika färdigrätter. De flesta har jag glömt för länge sedan, men en rätt har stannat kvar i minnet. Företaget 4 Säsonger sålde flera olika frysta måltider och jag testade nästan hela sortimentet. Mycket var helt okej, men en rätt blev snabbt en favorit – “Kyckling på mexikanskt vis”.
På förpackningen stod det att den räckte till två portioner, men jag åt alltid upp hela själv.
Nyligen, mer än 20 år senare, kom jag att tänka på den igen. Till min förvåning upptäckte jag att både företaget och produkten fortfarande finns kvar – till och med i samma förpackning. Jag hittade en bild på ingredienslistan, matade in den i ChatGPT och bad om ett recept.
Resultatet? Precis den där smaken jag mindes – faktiskt ännu godare än originalet. Receptet går förstås att finslipa lite, exempelvis med lite mer kyckling och en något annorlunda tillagningsordning, men redan nu är det riktigt lyckat.
Kyckling på mexikanskt vis
Ingredienser
500 g kycklinglårfilé
500 g potatis
240 g röda kidneybönor (avrunnen vikt)
200 g majs
200 g gröna bönor
1 stor röd paprika
1 stor gul lök
3 msk tomatpuré
3 msk matolja
Kryddor
1 tsk paprikapulver
½ tsk rökt paprika
½ tsk malen spiskummin
½ tsk oregano
chilipulver efter smak
svartpeppar
salt
en nypa socker
1–2 vitlöksklyftor
Snåla inte med spiskumminen – det är den som ger rätten den karakteristiska mexikanska smaken.
Tillagning
Skär kycklingen i 2–3 cm stora bitar och bryn den hastigt på hög värme tills den får fin färg. Lägg åt sidan.
Tärna potatisen i cirka 1,5 cm stora kuber och stek den i samma panna tills den nästan är färdig.
Tillsätt lök och paprika och stek ytterligare några minuter.
Lägg tillbaka kycklingen i pannan.
Rör ner tomatpuré, vitlök och samtliga kryddor. Låt fräsa någon minut.
Tillsätt bönor, majs och gröna bönor.
Häll i cirka 1 dl vatten, lägg på lock och låt allt sjuda i 8–10 minuter.
Smaka av med salt och servera direkt.
En enkel vardagsrätt med mycket smak – och för mig dessutom en rejäl dos nostalgi.
Comments (0)