Puer

18-åriga Bea Eriksson och hennes familj befinner sig i en allt mer pressad situation. Bea har flera svåra sjukdomstillstånd och är i stort behov av stöd i vardagen. Trots det har Flens kommun sagt nej till personlig assistans.

Familjen har kämpat länge för att få kommunen att ändra sitt beslut. Enligt familjen handlar det inte bara om vilken hjälp Bea behöver i dag, utan om hennes möjlighet att kunna leva ett tryggt och värdigt liv med rätt stöd omkring sig.

I ärendet har förvaltningsrätten dessutom slagit fast att Beas tillstånd är så allvarligt att det ska betraktas som livshotande. Trots domstolens bedömning står kommunen fast vid sin linje.

För familjen är situationen svår att förstå.

Familjen: Kommunens bedömning går inte ihop

Beas tillstånd innebär att hon behöver omfattande hjälp och tillsyn. Familjen menar att behovet är både konstant och avgörande för att vardagen ska fungera.

Samtidigt har kommunen gjort bedömningen att hennes situation inte uppfyller kraven för personlig assistans på det sätt som familjen anser.

Det är just den bedömningen som har blivit kärnan i konflikten.

Familjen upplever att Beas sjukdom och framtida behov inte vägs in på ett rimligt sätt. De pekar på att förvaltningsrätten redan har konstaterat hur allvarligt hennes tillstånd är, men att det ändå inte har lett till att kommunen beviljar den hjälp som familjen söker.

Situationen har fått familjen att uttrycka den mycket hårda formuleringen:

”Hon dör inte tillräckligt snabbt.”

Orden beskriver familjens upplevelse av ett system där Beas tillstånd, enligt dem, måste bli ännu värre innan hon får den hjälp som behövs.

Nu riskerar Bea att behöva lämna sin hemstad

Konflikten får också konkreta konsekvenser för Beas framtid. Om familjen inte får tillgång till det stöd de anser att hon behöver kan Bea snart tvingas lämna sin hemstad.

För en 18-åring som redan lever med flera allvarliga sjukdomar innebär det ytterligare en stor förändring.

Familjen vill i stället att Bea ska kunna få den hjälp hon behöver i sin egen miljö och fortsätta ha närhet till sitt nätverk, sin familj och den trygghet som finns i hemstaden.

Det är också en fråga om självständighet. Personlig assistans är till för att personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar ska kunna leva så självständigt som möjligt och kunna delta i samhället på liknande villkor som andra.

För Bea och hennes familj handlar kampen därför om betydligt mer än ett kommunalt beslut. Det handlar om var hon ska kunna bo, vilken hjälp hon ska få och hur hennes framtid ska se ut.

En kamp mot klockan

Familjen fortsätter nu att kämpa för att situationen ska förändras. Samtidigt närmar sig tidpunkten då Bea måste lämna Flen om en annan lösning inte hittas.

Föräldrarna befinner sig därmed i en situation där de både måste hantera Beas svåra sjukdom och samtidigt driva en juridisk och administrativ kamp för att hon ska få rätt stöd.

Förvaltningsrättens bedömning har gett familjen stöd i synen på hur allvarligt Beas tillstånd är. Men konflikten med kommunen är fortfarande inte över.

Och tiden är knapp.

För Bea handlar det ytterst om möjligheten att få fortsätta sitt liv på ett tryggt sätt – med den hjälp hon behöver, på den plats där hon känner sig hemma.

ekuriren.se