Puer

Plötsligt kände Felicia Arnmark Larsson, 17, hur bussen körde in i mitträcket – sekunder senare hängde folk i sina bälten. Hon satt på dödsbussen på väg från Växjö.

– Det enda jag tänkte på var: Jag får inte dö.

En ung man har dött och 14 personer har skadats allvarligt i bussolyckan utanför Växjö.

Ett fyrtiotal personer var ombord. Många var ungdomar som reste hem till Ljungby efter en skoldag i Växjö. Felicia Arnmark Larsson, 17, var en av dem, vilket P4 Kronoberg var först med att rapportera om.

Hon satt ensam i mitten på övervåningen i den fullsatta bussen när hon plötsligt hörde skrik. Bussen vinglade fram och tillbaka och plötsligt började den välta.

– Jag kollade ut och såg hur vi slängdes ner mot marken och hur bussen voltade. Jag såg inte längre vägen och förstod då att det var kört. Det enda jag tänkte var: Jag får inte dö, jag får inte dö, säger hon.

Hon beskriver det som ett kaos.

– Det var människor som kastades åt alla håll och kanter. Just då såg jag inte jättemycket men det var folk som flög ut ur rutorna, säger hon.

Såg blodiga ansikten
Vissa hade säkerhetsbälte, andra inte. De som hade spänt fast sig hängde upp och ner, säger hon. Passagerarna på nedervåningen hade svårt att ta sig ut.

Felicia Arnmark Larsson lyckades ta sig loss och ta sig ut genom takfönstret som gick sönder under kraschen.

Det första hon såg var blodiga ansikten.

– Jag försökte få kontakt med folk och se om de var vid medvetande. Sen behövde jag sätta mig och reflektera kring i fall jag levde eller inte. Jag var i sån chock, säger hon.

Sen uppfattade hon inte mycket mer.

– Polisen drog fram skynken och så kom bårar och helikoptrar.

Hon slog i ryggen och ansiktet under olyckan och började blöda näsblod. Under omständigheterna säger hon att hon hade väldigt mycket tur.

”Körde rätt ut i full fart”
Så som hon uppfattade stunden före olyckan så körde chauffören in i mitträcket för att sen styra åt andra hållet.

– Då körde han rätt ut i full fart. Det kändes som att han inte bromsade. Det var naturen som bromsade oss, säger hon.

Hon ringde sin mamma, Anita Arnmark Larsson, och berättade om olyckan. Hon blev orolig och är i efterhand kritisk till kommunikationen från regionen, som hon menar varit bristfällig.

– Ingen efteråt kunde tala om var hon befann sig, säger Anita Arnmark Larsson.

I morgon ska de två stanna hemma från jobb och skola.

– Vi är hemma i morgon och tar hand om varandra. Vi är bara glada att vi har varandra kvar i livet, säger hon och fortsätter:

– Min tanke går till alla dem som inte får hem sina nära och kära i så pass bra skick jag fick min dotter.