Puer

Efter den hjärtskärande sökinsatsen vill May Britt Søvik tacka alla som ställde upp för familjen. Nu berättar hon om minnena av sonen Sverre – och vad pengarna från insamlingen ska användas till.

Det började som en helt vanlig torsdag.

Sverre Fjellet Søvik, 21, hade lagat middag hemma i Sveio. Han hade till och med lagat så mycket att det skulle bli mat över till frukosten dagen därpå.

Senare skulle han träffa sina vänner.

Hans mamma, May Britt Søvik, skulle iväg och träna. Innan de gick åt varsitt håll gav hon sonen samma råd som hon brukade ge honom när han skulle ut.

Hon bad honom att ha kul, njuta av kvällen och vara försiktig.

Det blev sista gången hon såg honom.

Nu, nästan en månad senare, väljer May Britt att berätta om den tunga tiden, människorna som hjälpte familjen och minnena av sonen som hon vill bära med sig för alltid.

Vill tacka alla som letade efter Sverre

När Sverre anmäldes försvunnen torsdagen den 24 september inleddes en omfattande sökinsats i Haugesund.

Familjen levde i ovisshet medan frivilliga, dykare, polis och andra engagerade människor gjorde allt de kunde för att hitta den 21-årige mannen.

Efter drygt en vecka hittades han på sex meters djup i Smedasundet.

I en intervju med Haugesunds Avis berättar May Britt hur mycket stödet från lokalsamhället betydde för familjen.

– Det var en enorm hjälp för oss att så många ställde upp. Varje dag gav det oss nytt hopp när vi hörde om alla som var ute och hjälpte till att leta. Det är svårt att tacka varenda person, så vi får säga: ingen nämnd, ingen glömd. Tusen, tusen tack, säger May Britt Søvik på familjens vägnar.

Hjälpen kom på många olika sätt.

Vissa sökte från båtar, andra gick längs stränderna. Några tog hand om barn så att fler kunde delta i sökandet, medan andra ordnade mat åt dem som arbetade ute i sökinsatsen.

Även Sverres pappa är mycket tacksam för alla insatser, uppger tidningen.

## Så ska insamlingspengarna användas

Under sökandet startades en insamling via Spleis. Engagemanget blev stort och över 180 000 norska kronor samlades in.

Nu berättar May Britt vad familjen har beslutat att göra med pengarna.

Dykarna som deltog i sökandet köpte in extra utrustning för att fler skulle kunna delta i arbetet under vatten. Familjen vill att dessa kostnader ska ersättas.

När vissa andra utgifter har betalats ska resten av pengarna också gå till dykarna.

Målet är att de ska ha bättre utrustning och vara bättre förberedda om en liknande situation skulle inträffa igen.

För familjen är det ett sätt att låta den enorma hjälp de själva fick komma andra till nytta.

Ett hål i taket har blivit ett kärt minne

Mitt i sorgen vill May Britt också berätta om vem Sverre var som person.

Hon beskriver honom som en livlig och social kille som älskade att hitta på saker och hade en särskild förmåga att sprida glädje omkring sig.

Han gillade bilar och mopeder, tyckte om att träna och gå på promenader och hade stora planer för framtiden.

Hemma hos mamma finns fortfarande ett ganska speciellt minne av honom.

Under en fest som Sverre hade tillsammans med sina vänner uppstod nämligen ett hål i taket i hallen.

May Britt hade länge tänkt att det behövde lagas.

Men efter det som hänt har även sådana små saker fått en helt annan betydelse. Det som tidigare bara var en skada i taket har blivit en påminnelse om sonens liv, hans upptåg och alla de stunder som familjen aldrig får tillbaka.

Mitt i den ofattbara sorgen lever minnena av Sverre vidare – i människorna som älskade honom, i berättelserna om honom och i de små spår han lämnade efter sig. ❤️