Puer

Vintern dröjer sig fortfarande kvar i den lilla byn Edsäng knappt en mil utanför Delsbo i Hälsingland. Snön ligger djup mellan trädstammarna.

Här bor Johanna Karlsson – kvinnan som för tre år sedan valde att flytta ut till ett 1800-talshus i skogen utan indragen el, vatten och avlopp.

Från den nyskottade vägen förbi byn skymtar man inte ens huset. Det är först när man kommer upp på en liten kulle med tallar som skogen öppnar sig och ett typiskt gammalt trähus i Hälsingland med svartbränt timmer möter besökaren.

Ur skorstenen stiger röken rakt upp.

Lever för så lite pengar som möjligt

– På vintern har jag bara ett rum uppvärmt. Det fungerar som mitt sovrum, vardagsrum, arbetsrum och kök, säger Johanna Karlsson med ett leende.

Här har hon frivilligt valt att bo under enkla former och leva för så lite pengar som möjligt. Allt för att kunna göra det hon har lust att göra istället för det hon måste.

– Jag trivs bättre med att ha det så här. Jag blir glad av det lilla. Fåglarna utanför fönstret är min tv.

Johanna har i stort sett klarat av tredje vintern i huset i skogen när vi intervjuar henne.

– I år har det varit en mild vinter så det har inte ­varit några problem. Jag har knappt vaknat en enda morgon med rykande andedräkt. Värre var det första vintern. Då kunde det vara helt utkylt i rummet på morgonen.

Lämnade stressigt storstadsliv

Det är inte så länge sedan ­Johanna levde ett helt annat liv i Stockholm där hon studerade vid Musikhögskolan och samtidigt arbetade extra på en kvinnojour.

Men efter en jobbig separation valde hon att flytta ut till den lilla primitiva stugan.

– När jag bodde i Stockholm var jag helt inne i det stressiga storstadslivet. Jag var mer eller mindre en ”klädjunkie” på den tiden och ville hela tiden ha nya plagg.

Men hon började tycka att livet i huvudstaden var absurt och ifrågasatte varför hon skulle behöva jobba hårt bara för att betala en stor del av sin lön till en hyresvärd.

Livet att leva off grid (utan anslutning till elnätet) och med delningsekonomi lockade.

Helt okunnig om det sättet att leva var hon inte. På 70-talet flyttade hon tillsammans med sina fosterföräldrar till Hälsingland under gröna vågen. Där var de nästan helt självförsörjande på grönsaker.

– Jag har huggit ved sedan jag var barn. Min fosterpappas fru bor fortfarande några kilometer härifrån och dit åker jag ibland för att låna tvättmaskinen.

Fyller dunkar med vatten

Men annars klarar Johanna sig helt själv. Eftersom hon saknar egen brunn på tomten hämtar hon vatten i en källa i närheten eller fyller vattendunkar på macken samtidigt som hon utför ärenden i Delsbo.

Hon har en diskho i huset och på vintern lagar hon maten på vedspisen. Sommartid sker matlagningen på en gasolspis eller utomhus över öppen eld.

– Jag har dessutom ett utekök som jag använder under sommarhalvåret, säger hon.

Vintertid fungerar den lilla hallen som ett kylskåp. Frysen finns utanför väggarna. Under huset finns en stor jordkällare som är sval på sommaren och som hon gjorde vid häromåret.

”Så självförsörjande som möjligt”

– Jag ska dessutom anlägga fler odlingsytor. Mitt mål är att bli så självförsörjande som möjligt på det jag kan odla själv.

Smällkalla vintrar kan det dock vara lite jobbigt att sätta sig på utedasset.

– Där sitter man inte så länge. Men jag brukar säga till dem som undrar hur jag klarar det att det är mer hygieniskt än att ha toaletten inne i huset. Jag är dessutom stolt över att jag tar hand om min egen skit.

Senaste sommaren hittade hon en vattenåder på grannens mark som han låter henne använda och gräva ut till en liten källa. Men som med alla andra av hennes projekt får det ta tid innan det förverkligas.

– Jag tycker om när saker och ting får ta tid, när man kan tänka igenom vad man vill noga och inte stressa fram något.

Som med odlingarna.

– Det blir mer och mer för varje år. Dessutom plockar jag mycket brännässlor som jag använder i maten och sommartid är skogen full av svamp och bär.

Solcellspanel för mobil, dator och lampa

Helt utan moderna bekvämligheter lever dock inte Johanna. Hon skulle inte klara sig utan sin bil och på husets ena gavel finns en liten solcellspanel om hon fick av några vänner.

– Den räcker till att ladda mobiltelefonen, den bärbara datorn och en lampa, men annars består belysningen till största delen av stearinljus. Det innebär samtidigt att jag går och lägger mig ganska tidigt på vinterkvällarna.

Helt ensam lever hon dock inte. Hon har sällskap av sin egen hund Loke och en annan jakthund som hon är fodervärd till samt katten Smilla, 3.

– Jag skaffade henne när jag flyttade hit för att hon skulle hålla mössen borta och hon sköter verkligen sitt uppdrag med den äran.

Hunden Loke och Nala som hon är fodervärd åt gör dessutom att hon aldrig behöver köpa kött. När de är med på jakt får hon det kött hon behöver för eget behov av jägarna.

– Jag har flera burkar med konserverat älgkött i jordkällaren och till det kan man alltid ha egenodlad potatis eller kokt ris som inte kostar särskilt mycket att köpa.

Förespråkar delningsekonomi

Johanna förespråkar delningsekonomi – att man byter varor och tjänster med varandra.

– Men jag vill inte ligga någon till last. Får jag något av mina vänner vill jag hjälpa dem med något jag kan göra, som att rensa sly, hugga ved eller låna ut min egen hund till jakt eller vara fodervärd åt någon annans.

När hon behöver kontanter jobbar Johanna ibland extra som timanställd lärare eller tar uppdrag som musiker. Resten av tiden går åt till att fundera på förbättringar på huset.

Hon har aldrig ångrat att hon tog steget att frivilligt koppla bort sig från det de flesta av oss inte skulle klara oss utan.

– Det är skönt att veta jag skulle klara mig även om hela systemet kraschar. Det är det jag har övat på de senaste tre åren.