Puer

Sju månader gamla Arvid fick medicin för att gå upp i vikt. Medicinen sexdubblades och några dagar senare dog han, vilket väckt många frågor hos familjen.

– Jag sa till sköterskan att det inte kändes rätt, säger hon.

Redan innan förlossningen stod det klart att bebisen i Carolines mage inte var stor.

– ”Den är lite liten i kostymen”. Det var det enda de sa på ultraljudet, säger Caroline.

Den 17 april 2025 var det dags och glädjen var total för familjen när Arvid föddes på Halmstad BB.

– Det var ju lika stor glädje som första barnet – en gåva, finns inte ord för det. En enorm glädje.

Han var 45 centimeter lång, vägde 2 130 gram och var ”väldigt tagen” och hade högt laktatvärde.

Åt men gick inte upp
De första tre månaderna tillbringade mamma Caroline och pappa Joakim med Arvid på neonatalavdelningen i Halmstad. Detta följdes upp av läkarkontroller, men trots mat och medicinering kom Arvid aldrig i kapp.

– Han åt, men gick inte upp i vikt, säger Caroline.

– Det var en tuff tid. I jämförelse med de andra barnen har det varit mycket omtumlande. Han var glad och aktiv, men han var liten.

Blev inlagd
Efter knappt sju månader utan förbättring blev de inlagda på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Här skulle man ha Arvid under lupp och försöka få honom att gå upp i vikt, från sina dryga fyra kilo och 57 centimeter.

Han gavs natriumvätekarbonat, en dos om två milliliter dagligen och efter att man sett framsteg beslutades det att dosen skulle öka.

Caroline, som själv arbetar som undersköterska, reagerade på att nya dosen var så stor när sjuksköterskan skulle ge den.

– Jag sa till sköterskan att det inte kändes rätt, säger hon.

Efter Carolines protest kontaktades jourläkaren, som trots invändningen godkände den högre dosen, förklarar hon.

– De skulle höja den med 1,3 milliliter men de glömde ett kommatecken, så det blev 13, sa sjukhuspersonal till oss.

– Fyra timmar senare fick han samma dos igen. Dagen efter säger de till mig att han inte ska ha den dosen under dagen, för att han fått för mycket.

Dog efter fem dagar

Caroline och hennes sambo Joakim upplevde att de inte togs på allvar och kände sig nonchalerade.

– Knappt ett dygn efter de höjda doserna fick han andningssvårigheter. Jag krävde luftrörsvidgande, men det fick han först morgonen därpå, efter en ny läkarundersökning.

Kort därefter hamnade han i respirator och fick kateter.

Dagarna var fyllda av oro för hela familjen, som var samlad på sjukhuset. Arvid blev sämre och sämre. Efter fyra dagar fanns det inga alternativ. Då tillfrågades Caroline och Joakim vilken tid de ville stänga av respiratorn – något de inte klarade av att ta beslut om.

– Då fick vi ett klockslag. Vid 18.00 stängdes den av.

Vid 21.56 somnade han in i pappa Joakims famn, med resten av familjen omkring.

Vill ha mer information

Under ett par dagar gick familjen från att ha hopp om att Arvid skulle börja växa i kapp till att tvingas planera hans begravning.

– Han har haft ljus tända hos sig sedan den dagen han begravdes, den 17 december. Det är tungt och fruktansvärt, men tiden innan han var begravd var värre, för då hade man ingen plats att gå till, säger Caroline.

Tiden efter begravningen har kantats av sorg, sjukskrivning och ifrågasättande. Hon upplever att sjukvården inte gett dem tillräcklig information om vad som ledde till Arvids död.

Utreds hos polisen

I slutet av sommaren inledde polisen en förundersökning om vållande till annans död, efter att Caroline och Joakim anmält händelsen, men har fallet lagts ner.