Puer

Över en natt blev han världskänd som svensken som bor på Neapels flygplats – utan minne av vem han är. I dag pratade Daniel, 25, med sin pappa för första gången sedan augusti, då han försvann från Sverige.

– Daniel vill komma hem nu. Som mamma blir jag glad, säger Neapels socialborgarråd Chiara Marciani som var med vid återföreningen.

Nyheten om svensken som bosatt sig på flygplatsen fick vingar över världen – för att den påminde så mycket om rollen som Tom Hanks spelade i filmen ”Terminal”, där en man är fast på flygplatsen i åratal, ett öde som är delvis baserat på en sann historia.

Svenske Daniel, 25, som enligt samstämmiga källor kom till Neapel i september, har inte bott på Neapels flygplats fullt så länge. Han har varit på flygplatsen sen i oktober, men han har också gjort flygplatsen till sitt hem.

Med sitt blonda hår och unga utseende såg Daniel ut som vilken skandinavisk semesterfirare som helst, på väg till eller från en semester i södra Italien.

– De trodde nog att han var en resenär, säger Chiara Marciani.

Tappat minnet: ”Väldigt tyst”
Som ytterst ansvarig för staden Neapels sociala omsorger förvånas hon att gårdagen var första gången kommunen blev varse att Daniel ens existerade. Ingen hade kontaktat de sociala myndigheterna, bara polisen, berättar hon.

Daniel, 25, vars historia hittills varit ytterst knapphändig, saknade pass, plånbok och packning. Han har vandrat omkring på flygplatsen, och den som lyssnat har fått höra att han tappat minnet efter ett överfall i Rom.

Personalen på flygplatsen har förbarmat sig över honom, givit honom mat och kläder. Men det tog tid innan någon slog larm.

När kommunens socialtjänst kopplades in under måndagen erbjöds Daniel att komma till ett boende, vilket han tackade ja till. Där kunde han avnjuta en pastamiddag på måndagskvällen, och fick duscha och sova i en säng för första gången på mycket länge.

Under tisdagen åkte Marciani till boendet och träffade Daniel.

– Han var väldigt tyst, men han mådde okej. Han minns ingenting om hur han hamnat i Neapel, och vem han är. Allt är blankt, säger hon.

Kontakten med pappan
Det svenska konsulatet i Neapel hade först kontakt med Daniel, efter att samtal kommit om den vilsne unge svensken.

– Jag har haft kontakt med svenska ambassaden, de har tagit över ärendet från oss nu, säger Pierluigi Petrone, hederskonsul i Neapel.

Och på tisdagen upprättades också kontakt med Daniels familj i Sverige, efter att Daniels pappa kontaktat ambassaden om sin försvunne son.

– Hans pappa var jätteglad. För sen i augusti har han inte känt till var Daniel är. Han har inte hört något sedan han lämnade Sverige, säger Mariciani.

– Det första jag sade till hans pappa var ”Daniel är trygg, han mår bra, oroa dig inte, för han är på en bra plats nu.

”Känslomässigt och fint samtal”
Vid besöket hon gjorde på boendet kunde Marciani ringa upp honom så att han fick tala med Daniel, och som mamma till två tonåringar blev hon rörd av att höra återföreningen mellan far och son.

– Jag förstod ingenting för det var ju på svenska, men jag kunde se att det var ett väldigt känslomässigt och fint samtal. De pratade länge, säger hon.

– Efter samtalet frågade jag Daniel om han ville komma hem. Först sa han inget, men sen: ”Ja. Jag vill komma hem”. Så nu jobbar vi med ambassaden och konsulatet i Neapel för att ordna hemfärd för honom.

En hemfärd kan bli aktuell de närmaste dagarna.

Men först måste den svenska ambassaden ordna ett pass till Daniel.