Trump verkar trivas i diktatorers sällskap
Bilderna kommer att rulla i decennier. Donald Trump, Vladimir Putin och Xi Jinping samlade kring samma bord.
Den västliga försvarsalliansen NATO:s mäktigaste ledare, USA:s president, med två av världens just nu brutalaste envåldshärskare tillsammans för första gången.
De är i respektfullt, vänskapligt samspråk. I samförstånd.
Alla vi med ett europeiskt perspektiv, som önskar främja demokrati, folkrättsliga avtal och yttrandefrihet, ryser av obehag.
”Blodigaste kriget sedan 1945”
Vi har numera svårt att bli chockade över Donald Trumps agerande. Men detta är ändå hårresande.
Att Trump inför rullande kameror kallar Putin för en god vän som ”åstadkommit” så mycket.
Jo, den ryske presidenten har sett till att Europa just nu plågas av det värsta, blodigaste kriget sedan 1945, att med upprepade bombningar driva miljontals ukrainare på flykt, att varje natt attackera skolor, sjukhus och kraftverk i Ukraina.
Är det de bedrifterna som Trump hyllar?
”Verkar trivas i diktatorers sällskap”
USA:s president ser ut att trivas i diktatorernas sällskap. Han är inte bekymrad över att han bryter Putins isolering, att han lyfter upp den av Internationella brottmålsdomstolen ICC efterlyste Vladimir Putin till supermakts-nivå. Men jag tror att Trump när han efter mötet kommer att betrakta bilderna kommer att surna till. Att försöka hitta någon att skylla på.
För vilken statschef är det som sitter i centrum? Vem sitter småleende med ”ordförandeklubban”? Vem utstrålar lugn och reson? Jo, Xi Jinping.
”Sitter som skolgossar”
Putin och Trump sitter vid sidan av som två skolgossar som kallats in till rektorn.
Den koreografin misstänker jag att Pekingregimen är djupt tillfreds med.
Vilket dagisbarn som helst kan se vem som bestämmer. Vem som snart tar makten som världens mäktigaste ledare. Om 20 år kommer man kanske att betrakta bilderna och säga att: ja, den 19 november 2026 markerar dagen då Kina klev förbi USA på världsrankingen. Ögonblicket då den amerikanska eran tog slut på riktigt.
Trump medverkade själv till abdikationen utan att han begrep det själv.
I slutkommunikén betonas hur eniga de tre ledarna är. Därtill fyra punkter: FN ska förändras, världens oljeproduktion och energiflöde ska säkras, den internationella brottmålsdomstolen ICC stämplas som illegitim och kärnvapenspridningen ska stoppas.
Och bakom de diplomatiska leendena bultar en betydligt viktigare fråga: utgör det historiska trepartsmötet i Shenzhen starten på en ny epok, där den starkes rätt gäller? Att de tre gamla männen med kärnvapen vill dela upp världen i tre stormakters intressesfärer?
Johan Fredriksson
Comments (0)